Radiologins roll i pedodontisk diagnostik

Radiologins roll i pedodontisk diagnostik

De hälsomässiga aspekterna på röntgenstrålning, särskilt när det gäller barn, innebär att det i varje enskilt fall måste finnas en klinisk indikation för att göra en röntgenundersökning. Optimal teknisk och diagnostisk kvalitet är av stor betydelse för att reducera mängden strålning så mycket som möjligt.

Den vanligaste röntgenundersökningen inom barn -och ungdomstandvården är den så kallade bitewingtekniken. En av dess fördelar är att man kan upptäcka och bedöma djupet av kliniskt svårupptäckta approximala kariesskador. Begränsningarna är bland annat att validiteten är låg när det gäller att diagnostik av små läsioner, och att tolkningen av röntgenbilder varierar både mellan och inom undersökare. Bitewingtekniken spelar också en viktig roll för diagnostik av ocklusal dentinkaries. Lämpliga individuella undersökningsintervall för kariesdiagnostik grundas på den enskilda individens förhållanden och på populationens kariesprevalens och kariesprogression.

Också inom ortodontin gäller att röntgenundersökningen utgår från bedömning av den enskilda patienten, och en strävan att i möjligaste mån begränsa mängden röntgenstrålning. Särskild tonvikt läggs på att observera överkäkshörntandens position i 9–11 års ålder. För parodontal diagnostik är den kliniska undersökningen viktigast, men befintliga bitewingbilder bör användas också för att studera den marginala bennivån och eventuell förekomst av subgingival tandsten.

Nøkkelord: Barnetannpleie; Diagnostikk; Oversiktsartikkel; Røntgen