Salivsekretion och användning av mediciner hos äldre

Timo O. Närhi

Salivsekretion och användning av mediciner hos äldre

Allt fler äldre har kvar sina egna tänder hela sitt liv. Förhållandena i munnen förändras då man blir äldre, och många äldre patienter hör till riskgrupperna då det gäller tand- och munsjukdomar. Saliven har en avgörande betydelse för munhälsan. Om salivsekretionen minskar (hyposalivation) medför det snabbt en dramatisk försämring av hälsotillståndet i munnen, och därmed en sämre livskvalitet för patienten. Enligt senaste rön använder upp till 85 procent av alla 85-åringar regelbundet åtminstone ett läkemedel. Vid högre ålder ökar läkemedlens biverkningar och interaktioner på grund av fysiologiska förändringar. Den vanligaste orsaken till hyposalivation hos äldre är följdriktigt läkemedelsbiverkningar. Eftersom patienten inte alltid upplever subjektiv muntorrhet (xerostomi) i samband med hyposalivation kan diagnosen vara svår att ställa. Att mäta sekretionshastigheten är ett relativt enkelt och pålitligt sätt att konstatera hyposalivation. Man borde rutinmässigt mäta mängden tuggstimulerad saliv då man undersöker mun och tänder hos äldre patienter. Denna artikel behandlar effekten av medicinering på salivsekretionen hos äldre och ger råd beträffande diagnostisering och behandling av hyposalivation.

Nor Tannlegeforen Tid 2001; 111: 112–6.

Nøkkelord: Aldersforandring; Eldretannpleie; Legemiddel; Risiko; Spytt